Den senaste tiden har det pratats om ansvarsfull politik,
att ta ansvar för statens finanser. Det enda ansvarsfulla är medmänsklighet, se till att människor och planet mår bra. Tyvärr verkar det inte vara utgångspunkten för i sådanafall skulle prioriteringar var annorlunda. Men även om vi tar in det på dagens system visar de allra flesta uttalanden på liten
förståelse för hur ekonomin på samhällsnivå fungerar, eller så pratar de medvetet
strunt.

Först. Alla pengar kommer till genom skuld och när skulder
betalas av så blir antalet pengar färre i samhället. Ju fler pengar det finns
desto mer konsumeras det för, när det blir färre pengar konsumeras det för
mindre. Vår ekonomi räknas i hur mycket vi konsumerar, så ekonomin växer när vi
konsumerar mer och ekonomin krymper när vi konsumerar mindre. Det innebär; när
skulderna minskar krymper ekonomin och när skulderna ökar växer ekonomin. Kom
ihåg detta, det är viktigt. När någon politiker eller ekonom pratar om nödvändigheten
med att betala av skulder för att få ekonomin att växa är de ute och cyklar.
Det går inte ihop.

Vad kan då anledningen vara till ivrandet för nedskärningar
och skuldbantning? Kan denna linje vara en slump? Utan att veta så är några
saker säkra. När skuldnivåerna når en viss nivå är de omöjliga att betala
tillbaka och nivån i sig leder till en krasch. Alternativet i det
läget är att utlånarna tar konsekvensen av sin överdrivna utlåning och skriver
av skuldrna. I deras egen värld är det givet med risk inom alla affärer och
risken ska bäras av den som tar den. Den här risken tar de betalt för i sin
affär och gör vinst på. I affärer vill man undvika förluster, så vad göra i
denna situation för att undvika förlust av sina pengar?

Utlåningen som gjorts till privata sektorn förs över till
staten, på olika sätt. Därmed kan man kräva att staten ska betala igen dessa
skulder. Det sker på två sätt. Omdisponera i statens budget så att det blir mer
pengar över till räntor och amorteringar, m a o ”serva” skulderna och skär ned
på skola, vård, infrastruktur, pension och andra allmänna tjänster. Det andra
är att sälja ut allmänna egendomar. Dessa egendomar får man absurt billigt och
inkomsterna ifrån dem blir alltid bra. Samtidigt har man minskat statens
inflytande vilket är bra för affärerna men dåligt för demokratin. När man på
detta sätt har minskat skulderna börjat man om ulåningskarusellen igen, och
igen och igen. Med allt större lidande för allt fler, samtidigt blir de som gynnas
allt rikare.

Vad är då anledningen till att alla dessa politiker,
ekonomer och riksbankspersoner går med på detta? Hur kommer det sig att de
stödjer detta i sina egna länder och kräver det av andra länder? Hur kommer det
sig att det har blivit allmän sanning att det är bra, speciellt när vi enkelt
ser allt lidande som det för med sig? Ett är säkert, det håller inte länge
till. Folk kommer inte att ta konsekvenserna stillatigande länge till. Det har
historien lärt oss.

I Sverige agerar vi efter samma formler och teorier, fortsätter
det på denna väg kommer det att slå på Sverige. Det är oundvikligt. Titta på
privata sektorns skuldnivåer. Där är det dukat. Lyssna på ekonomiska – och
politiska retoriken, där är det dukat. Exporten rasar, eftersom köparna har
färre pengar. Där börjar det med varsel. Det leder till minskad inhemsk
konsumtion, med fler varsel, och mindre skatteinkomster för staten som därmed
ska agera ”ansvarsfullt” genom att minska sina utgifter. Det sänker ekonomin
ännu mer. Spiralen är i full spinn. Arbetslöshet, bostadskrasch….ja, det är
bara att titta på länderna som det skälls på. Samma formler, samma teorier med
samma makthavare ger samma resultat.

Finns det alternativa vägar? Javisst, skriva ned skulderna
och det kräver en vilja att agera. Vägen är att ändra vårt monetära system,
NEJ till privata skuldpengar och JA till statliga pengar. Se länken nedan om
hur pengar tillverkas och privata bankers roll, utan korrigeringar här kommer dagens situationer upprepa sig, igen och igen….

http://www.imf.org/external/pubs/ft/wp/2012/wp12202.pdf