Ibland blandas olika aspekter ihop inom ekonomin så att det
blir svårt att förstå, som i artikeln här, http://www.di.se/artiklar/2013/2/1/borg-har-inget-stod-i-forskning/

Ganska allvarligt när det gäller en så viktig sak som
försörjning. Alliansen hävdar att sänkt a-kassa ger fler jobb, 30.000 enligt
Borg, det finns inget som visar att det är så, men det ligger tydligt i linje
med nyliberala ideal. Med sunt förnuft förstår alla att har man mer pengar så
spenderar man mer. Spenderar man mer så blir det fler varor och tjänster som
ska produceras och då blir det fler jobb. Därmed, höjd a-kassa ger fler jobb.
Finansieringen är inget problem, även om det skulle lösas med statliga lån, då
inkomsterna ifrån en växande ekonomi (och paradoxalt, efter ett tag, minskade
transfereringar ifrån fler i arbete) vida överstiger räntekostnaderna.

Frågan behöver ses ifrån ett annat perspektiv, vad mår
samhället och varje enskild människa bra av? Ingen mår bra av att passiviseras,
leder till sänkt självkänsla och därmed olika negativa/destruktiva beteenden,
vilket är den STORA förlusten. Både enskilt och som samhälle. Därmed bör
politiken vara att ha människor aktiva i, och att leva, sitt liv. Bortkastade
pengar kan staten alltid trycka nya, utan kostnad, så det är inte så farligt.
Men vad gör man med bortkastade människoliv?

I ett utvecklande samhälle kommer det hela tiden födas nya
sätt att lösa befintliga behov och därmed kommer gamla sätt att tyna bort. Det
sker hela tiden och kommer att fortsätta så länge vi utvecklas. Med förståelse
av det vet vi att denna omvandling kommer göra att människor blir av med jobben
och att nya dyker upp i annan skepnad. Hur ska då dessa människor behandlas?

Vi vet även att när vi får mer gjort på samma tid leder det
till att färre behöver göra just det jobbet. Inom tillverkningsindustrin har
det varit väldigt tydligt. Det är naturligt när vi utvecklas, men hur ska då
dessa människor som blir ”överflödiga” behandlas?

Rädslan av att förlora pengar, att de ska bli mindre värda,
eller att man ska bli utan är förlamande och skapar bara stress. Det låser fast
människor i rädsla och skapar tunnelseende. I min värld klassificeras det som
mental terror. Terror syftar till att använda rädsla som vapen för sina mål. Är
det inte dags att säga nej till det i våra liv? Nej till all terror och ja till
liv? Min önskan är att politiker och övriga verkligen inser att det värdefulla
är livet och att den förståelsen ska vara styrande i allt. Därmed bör vi få
svar på vad planen är för att få människor att må bra på vår planet. Jag har än
så länge inte hört något om det och min övertygelse är då att de faktiskt inte
vet.

Mer om hur vi kan bistå finns på www.sharejustice.se